Colleen var jätteduktig. När vi kom dit hade vi först bara tänkt titta på, men efter lite prat med agilityfolket där blev det så att även jag och Colleen skulle vara med. Tur att jag inte visste det tidigare för då skulle jag väl ha varit ännu mer nervös. Nu hade jag bara en timme att oroa mig. Och nej, jag borde inte bli så nervös för det påverkar hundarna, men jag kan inte inte bli det. Det var hur mycket folk som helst som tittade. Alla trängdes runt om hela agilitybanan.

Hursomhelst jag köpte en korv till Colleen och första rundan tog vi felfritt. Trots värmen skötte hon sig bra. Lite mer fart hade jag nog velat ha, men hon var jätteduktig. Under andra rundan tabbade jag mig rejält. Fler än en gång "lurade" jag henne. Jag gjorde både framför- och bakombyte, vilket är något jag aldrig har tränat med henne. Så det är ju förståeligt att hon inte förstod vars hon skulle. Publiken fick sig dock ett glatt skratt. Nåja sånt händer, det är det som är kul med att se på agility. Allt är inte alltid perfekt. Man kan vinna en klass och bli diskad i nästa, det är inte ovanligt att det händer.

Det här var superbra träning inför agilitytävlingarna jag och Colleen ska delta i nästa helg.