På söndag kväll när jag kommer hem från ett 12 timmars skift så får jag en chock. Som vanligt kommer alla tre vovvar för att hälsa mig välkomen. Sippan är den enda jag kan se. Men det är inte hennes vackra huvud jag lägger märke till med öronen lite lätt bakåtstrukna på ett vänligt sätt, med huvudet något sänkt och framsträckt och dem bruna ögonen som gnistrar av iver och glädje.

Det är hennes mage. Den är så svullen att man skulle kunna tro att hon var högdräktig. Det första jag tänker är att vi behöver en veterinär. Eftersom jag försov mig på morgonen så överlät jag hundarna till föräldrarna och tittade inte ens till dem, vilket jag nu ångrar djupt. Jag fick veta att en påse med ca 0,5 kg frolic blivit plundrad under natten. Med tanke på vad Sippan fått i sig tidigare så tyckte jag att det verkade lite konstigt, men inte helt omöjligt att det var orsaken. Jag kom även på att för bara en dag sedan lade jag märke till att hon var lite svullen över buken. Hon har även haft lösbajs under en längre tid. Det har vi behandlat med pro-kolin och stomax utan resultat. Men hon bajsade ju och kissa. Dessutom åt hon bra, vilket var lite konstigt med tanke på hennes tillstånd. I temperament så var hon som vanligt, tempen var också normal. Sippan hade även gått upp 2 kg.

Tecknen fanns ju tidigare, men jag såg dem inte.

Dagen efter ringde jag djursjukhuset och fick en akuttid samma dag. Vi träffade veterinären Laura. Hon klämde på magen och sade att Sippan måste ha mkt ont (bara man kom i närheten av att klämma på den sköt hon rygg). Laura sade att det var pga frolicen och att hundar inte ska äta så mkt. Det plus vattnet hon dricker blir för mycket. Även nu var temperaturen normal och svullnaden hade gått ner lite. Nu vägde hon bara 1,5 kg för mycket. Dessutom hade hon blåsljud på hjärtat, men det kunde bero på att det blivit lite klämt. Vi tog också röntgenbilder på buken och dem såg inte bra ut. Sippan har nu även artros i ryggen och Laura sade att sådant gör ont. Sedan tidigare har Sippan lätt artros i benen. Laura sade även att det inte bara är mat Sippan hade i magen. Hon var inte säker på vad det var, kanske vätska eller ngn blödning. Hon ville att jag skulle boka en ny tid till Sippan så veterinär Pia får kolla på henne med ultraljud. Sippan äter Royal canin mobility support som ska vara bra mot artros och Laura tyckte att det var en bra mat som jag skulle fortsätta att ge henne.

På tisdag när Pia kollar Sippan med ultraljud säger hon att magen inte har någonting att göra med att hon ätit frolic. Nej, det är mycket värre. Sippan har cancer i levern som måste ha varit där länge. Det går inte att operera bort. Magen är så svullen för att tumören bildar vätska och till slut kan inte kroppen hålla allting och då far det ut i magen. Blåsljudet på hjärtat verkade ha blivit mindre. Pia tog ut lite vätska och såg då att det inte var ngt blod i det så det är bra att det inte är någon blödning. Hon testade det även och det är ingen infektion heller. Med blodprov fick vi även veta att Sippan har höga levervärden, med tanke på hennes situation sade Pia att det var vätat.  På ultraljudet kunde man också se att hjärta och lungor var bra, ingen vätska eller tumör där. Vi tog en till röntgenbild för att se att lungorna var bra, vilket dem var. Men vätskan i buken pressar på dem så det blir trångt.

Det här är väldigt allvarligt, men Sippan lever och verkar inte ha så ont. Jag fick vätskedrivande medicin och rimadyl som är smärtlindrande. Eftersom Sippans mat är väldigt bra så ska hon behålla den.

Sippan är pigg och glad. Hon vill ut och gå och är annars som hon alltid är. Idag gjorde jag ett spår till henne med tre vinklar. Att spåra älskar Sippan och hon blir så glad och taggad. På vägen till spåret mötte vi en katt och Sippan gav honom bara en blick, sedan gick hon målmedvetet vidare med nosen i backen för att hitta spåret. När hon väl gick spåret så var hon superduktig. I början drog hon iväg åt fel håll med hittade själv spåret igen och tog resten med alla svängar klockrent.

I Love you, forever and ever

Imorse kom mamma och sa att påskharen varit här och gömt påskägg. Jag blev ju såklart förvånad eftersom påsk redan varit. Men självklart så begav jag mig till mitt rum för att leta reda på det.

Till min hjälp så hade jag ju mina två godisglada vovvar, som inte var sena med att fatta vad som var på gång. "Godis" är ju ett ord som de båda vet vad det betyder. Sippan kunde inte hålla tillbaka sin iver, utan finkammade snabbt rummet. Medan Colleen höll sig till mig, för jag brukar ju annars alltid veta var godsakerna är gömda. Det var ju såklart Sippan som först hittade godiset. Hon har årtals träning av att sno mina syskons godis (aldrig mitt, även om det är fullt synligt och lättåtkommligt), så det var ju inte direkt någon överaskning att hon hittade det först. Eftersom båda hundarna varit så duktiga fick de varsin köttbulle.

Pälsvård är en väldigt viktig del i en hunds skötsel. En del raser kräver mer och andra mindre. Redan när man får hem sin valp så ska man börja träna lite smått på de olika momenten, så att den lär sig att det inte är något obehagligt som den behöver vara rädd för. Det bästa är att man tränar lite i taget och kanske har någon godisbit som valpen kan få när den varit duktig. Det man alltid ska komma ihåg när man tar hand om hundens päls, klor, tänder och öron är att man alltid måste ha tålamod (allt ska göras i hundens takt, även om det innebär att det tar längre tid), vara lugn (blir man själv sur och stressad så måste man ta en paus) och bestämd. Man får aldrig låta hunden bestämma när man ska sluta, för i så fall är det en väldigt stor risk att man får en hund som beteer sig odrägligt vid pälsvård. Det är för att då lär den sig att den slipper undan det.

Om man lär in hunden rätt och är försiktig så att det inte luggas eller gör ont på annat sätt så kommer man mest troligt att få en hund som gillar pälsvård.

Det här är de saker som jag använder mig mest av till mina hundar.

Sippans päls är väldigt enkel att sköta. Ungefär två gånger per år fäller hon och då gäller det att borsta henne varje dag. Till det så tycker jag att den här "handsken" passar utmärkt, den tar bort hår bra. På bilden lite högre upp finns det en blå borste/kam, vet inte riktigt vad jag ska kalla den. Men den använder jag också på Sippan, den har ungefär samma piggar som "handsken". Skillnaden är väl mest att den är lite mindre och att man håller den på ett annat sätt. I samband med fällningen brukar jag även gå igenom hennes längre hår på benen, svansen och under magen med en vanlig hundkam. Det brukar inte tova sig så mycket där så därför behöver jag inte kamma henne så ofta.

Hur man klipper en Welsh springer spaniel

På den här bilden kan man se att Sippan har ganska mycket hår på öronen. Är man intresserad av utställning så måste man hålla håret där mycket kortare. Jag har sett flera welshar som har haft rakat på öronen, men för att få bäst resultat så ska man "rycka". Man separerar håret med fingrarna och så tar man lite i taget och drar lös det. Här är det viktigt att man är försiktig för det kan lätt bli obekvämt för hunden. på undersidan av öronlappen ska man raka och runt om klipper man med en sax. På halsen brukar man också raka welshar. På både hals och öron tycker jag att det blir finast om man inte tar bort alltför mycket hår. På bakbenen under haserna brukar jag klippa håret kort. På övriga delar där det är längre päls så toppklipper jag det ibland.

Nu till Colleen. Colleen är den första hund jag har som behöver mycket pälsvård. Jag hade faktiskt inte räknat med att det skulle vara så jobbigt, men jag tycker att jag har klarat det bra med att hålla tovorna borta. Till dem som tycker att det blir för mycket arbete så råder jag er att ta era/er hundar/hund till en hundsalong som kan göra jobbet åt er. För de förtjänar en ordentlig skötsel. Hur mycket jobb det är beror helt på hur långhårig hunden får vara. Jag tror att dem flesta brukar klippa ner sina barbeter kort ungefär två gånger per år. På huvudet och svansen växer inte håret lika fort så man brukar bara toppklippa där. Om man klipper hunden kort på resten av kroppen så kan det se lite kul ut, men det växer ut och blir bättre.

Här ser ni Colleens päls. Den ska se ut som den gör på bilden till vänster. På bilden till höger så har jag alldeles nyss borstat den med en karda och det gör att pälsen blir helt rak och står ut från kroppen istället för att ligga utmed som den gör till vänster. När pälsen är blöt så blir den ännu mer lockig. Det gör att det kan vara bra att bada sin barbet efter att man borstat/kammat den, för att den snabbt ska återställas. När man ställer ut sin barbet så ska man helst ha lång päls på den, men dem flesta domare här i Sverige accepterar att dem har lite kortare päls. Inför utställning brukar jag bada Colleen och sedan lufttorka, dels för att hon ska vara ren, men också för att pälsen ska bli lite lockigare. Barbeter får ofta fettig päls, det är för att skydda hunden från kallt vatten. Tvättar man hunden regelbundet, kanske en gång i månaden så blir den inte det.

Många barbetägare använder sig av en karda när de går igenom pälsen. Med den så gör man så att man håller håret uppåt (mothårs) med ena handen och sedan borstar man åt andra hållet, alltså medhårs. Man borstar medhårs men rör sig mothårs, eftersom man tar med lite mer hår allteftersom. Allteftersom släpper man ut lite mer hår. Man ska se till att man kan se huden innan man går vidare.

På kroppen använder jag oftast den här kammen på Colleen. Jag tycker att den fungerar bäst, men man måste se till att man inte bara kammar på håret längst ut, även här tycker jag att det är bäst att kamma på samma sätt som med kardan. På huvudet och tassarna använder jag samma vita kam som jag har till Sippan. Jag har även en tovutredare, ni kan se den på bilden med alla de andra sakerna. Den är verkligen jättebra. På en barbet kan man inte undvika att få tovor, bara se till att ta bort dem innan det blir för mycket. Då är den här tovutredaren perfekt. förut försökte jag att reda ut tovorna med en kam, fast den här är sååå mycket snällare mot Colleen.

Klorna ska klippas varje/varannan vecka. Många hundar tycker att det är läskigt att klippa klorna, men det gäller att bara ha tålamod. Rycker hunden till sig tassen så ska du bara sitta där bredvid den med tassen i handen och vänta tills den lugnat sig, det fungerar i längden. Var försiktig så att du inte klipper i pulpan. På vita klor syns den lätt (det rosa), medan det kan vara svårare att se på svarta klor. Här kan hundar reagera olika. En del kan börja skrika om man bara är lite i närheten av pulpan, medan andra hundar tar det hela med ro så länge du inte klipper i pulpan. Var försiktig, det är bättre att ta lite och ofta.

Under tassarna ska man klippa bort håret mellan trampdynorna. Speciellt på vintern är det viktigt att man gör det för att förhindra att snö fastnar. Många hundar börjar halta på vintern därför att det har fastnat så mycket snö under tassarna.

På en del hundar måste man rycka bort hår från hörselgångarna. På Colleen måste man det medan andra raser som Welsh springer spaniel så behövs det inte. Om man vill så kan man köpa en peang för det här. Men jag föredrar att rycka bort håret med fingrarna. Det är lätt hänt att man råkar göra illa hunden med en peang. På djursjukhus finns att köpa medel för öronrengöring, det kan vara bra att ha om hunden blir smutsig i örat. Om man inte håller rent är det stor risk att hunden får öroninflammation. På hundar med långa hängande öron kan man försöka att ibland sätta upp öronen i en snodd på huvudet för att lufta. Också det är bra för att undvika öroninflammationer. På Colleen fungerar det jättebra, Sippan däremot tar bort det hela tiden.

Tänderna är något som många hundägare glömmer bort. Unga hundar har sällan några problem med sina tänder, utan det är när de blir äldre som problemen kommer och andedräkten börjar stinka. För att förhindra att den lite äldre hunden får problem med sina tänder så är det jättebra att börja tänka på det tidigt. Det är bra att ge hunden torrfoder och mycket ben, för det håller borta tandsten. Att borsta tänderna gör också en enorm skillnad. När jag borstar Sippans tänder så märker jag direkt att hon får mindre tandsten, även om det bara är en gång i veckan jag gör det. Det bästa är ju att varje dag borsta tänderna på sina hundar. Det finns speciell tandkräm för hundar som man kan använda. Om det blir så att jag slarvar och Sippan får tandsten, då ser jag till att ta bort det med en tandstenskrapare innan det hinner bli mer. Om man låter sin hund gå med mycket tandsten så kommer tänderna till slut att ruttna bort. När man köper en tandstenskrapa så måste man först fråga och be någon kunnig visa hur den används, för det är lätt att skada mer än man hjälper om man gör fel.

Grattis på födelsedagen   

Det firade vi med glass och kakor till de tvåbenta. Sippan och Colleen fick hugga in på varsin hundtårta, ben och massor av toarullar med gömda godisar i.

Till och med katterna fick lyxmat.   

Tidigare på dan när vi var ute och promenera så tyckte jag att det kunde vara bra träning för hundarna att få jobba lite genom att pulsa i snön. Det var riktigt djupt, snön gick till omkring Colleens manke. Sippan tyckte att det var en väldigt dum ide och efter bara några meter så vände hon och sprang runt snön och gick på en plogad gångstig parallellt med mig och Colleen. Både jag och Colleen tyckte att det hela var jättejobbigt och när det var en liten bit kvar så fick Colleen syn på Sippan där framme och hon stack iväg före mig. Eftersom det var så djupt var hon tvungen att hoppa för att ta sig fram. Hon tog några hopp, sedan stanna hon för att flåsa och så tog hon några hopp igen och så stanna hon... Så fortsatte hon till slut tog hon sig fram till Sippan som blev så glad över att åter få vara med oss.       

Pennygirls Mirror of Reflection "Sippan"

Född: 2/2-01

Mankhöjd: 46cm

Vikt: 16,5kg

HD: A

Agilityklass: 1:a 3:a 3:a 5:a 5:a och 3:a på udm

Hoppklass: 3:a

Lydnadsklass 1: 109 p 3:e pris

Utställning: ÖkL: 2  ÖKL: 2  VETKK: 1 Ck