Idag (igår kanske jag borde skriva) har valparna fått fast föda för första gången. Det rådde då inga tveksamheter om vad det var dem skulle göra. Allihopa kalasade på med god aptit som ett gäng hungriga vargar. Dem till och med försökte putta bort varandra från maten, så dem kunde ta allt själva. Colleen stod bredvid och försökte roffa åt sig det hon kunde. Hon tyckte då att det var väldigt orättvist att inte hon kunde få all köttfärs själv och även Sippan försökte på lite längre avstånd komma åt det hon kunde, vilket inte blev nåt.

Ett grisigt gäng blev det.

Mammas mjölk är ändå bäst. Alla glömde de bort köttfärsen när Colleen steg in. Nu kan de nå upp till tissarna om Colleen står still och dem sträcker på sig riktigt ordentligt, men det är svårt.

Även en mamma till 2-veckors valpar kan hoppa, dock har hon tappat formen.

Mina söta små valpar har nu om möjligt blivit ännu sötare. När dem kan se och har lärt sig att gå så ser dem mer ut som hundar. Dem även beter sig mer som hundar. Men det är inte bara gott som kommer med att dem växer. Några valpar har varit nära att klättra ut ur valplådan i ett desperat försök att hänga med mamma. En valp har till och med sugit sig fast i en tutte så hårt att hon släpades ut ur lådan. För det mesta "skalas" valparna bort av väggen, men hon var då allt envis och skulle inte släppa taget.

Dem små monstren har även börjat pissa mer. Nu blir det till att byta underlag fler än en gång per dag. Det gäller att passa sig när man håller i dem, för dem verkar hålla sig tills det att man plockat upp dem och då släpper de ut allt. Idag blev jag nerpissad två gånger.

Idag klippte vi klorna på dem små sötisarna, ju nog uppförde dem sig exemplariskt då.   Kanske berodde det på att vi gjorde det då dem var trötta, just efter att dem diat.

Trots att dem små har sina nackdelar, så är dem ändå änglar hela bunten. Ingen är vi perfekt. (men nära på)

När valparna säljs kommer dem att vara:

• Registrerade i SKK
• Nybesiktigade, inom 7 dagar före leverans
• Chipmärkta
• Vaccinerade
• Avmaskade
• Dolda fel försäkrade
• Blodprov kommer att vara inskickat till epilepsiforskningen i Finland

Du kommer även att få:

• Kennelklubbens köpeavtal (skriftligt)
• Råd angående skötsel och utfodring
• Filt som luktar "mamma"
• Medlemskap i Svenska Barbetklubben

Vid intresse av valp hör av er. Finns både tikar och hanar kvar.

gabriella_nordstrom@spray.se

Nu har dem små sötisarna hunnit bli 2 veckor och alla har nu öppnat ögonen mer eller mindre, dem har även blivit ena riktiga hejare på att gå (hm, ibland ialla fall).

Vi kan alla tycka lite synd om Colleen för många av valparna verkar inte märka någon skillnad på om det är en tisse de suger på eller bara hud. Det gör att Colleen har fått flera sugmärken på sin mage. Undra vad som händer när tänderna börjar växa fram.    Valparna blir också mer och mer högljudda av sig. Colleen var och reta dem inatt och det resulterade i att dem startade den värsta kören man kan tänka sig mitt i natten. Mamma var till och med tvungen att komma och kolla så att inte någon blev torterad, för det var exakt det som det lät som.

Det är svårt att få bra bilder på svarta små valpar, men jag gör mitt bästa och här kommer deras två veckorsbilder. Den här första bilden gillar jag iallafall.

Blå Hane; 1050g

Rosa Hane; 1080g

Vit Tik; 880g

Röd Hane; 1160g

Vinröd Hane; 760g

Brun Tik; 1100g

Grön Tik; 860g

Lila Tik; 940g

Mörkblå Tik; 850g

Alla valpar är pigga och friska, och det är även deras mycket glada och stolta mor.   

Tidigt idag upptäckte jag att grön tik börjat öppna sina ögon lite smått. När jag kolla de andra valparna märkte jag att nästan alla har börjat öppna sina ögon. För några är det så lite att man knappt ser det om man inte tittar riktigt noga. Det är bara brun tik och röd hane som hade sina ögon helt stängda. Dem tre som öppnat sina ögon lite mer än dem andra är; vit tik, rosa hane och grön tik.

Colleens valpar är VÄLDIGT feta, dem ser ut som falukorvar, där dem kravlar omkring. Fast dem små sötisarna är ju knappt två veckor och då SKA man vara rund. Valparna försöker att gå lite och det ser då ganska lustigt ut. Oftast ramlar de ihop efter bara ett steg och ibland snurrar dem nästan över på rygg när dem ramlar. Men några steg kan dem ibland lyckas med.

Efter mat blir man trött....    

Man somnar lite varstans, på en kompis, hängandes i en tutte, på mamma, på rygg, i en hand...

Jag har skrivit om honom tidigare och ska nu göra det igen. Colleens kullbror Compay, som Colleen så ofta blev ihopväxlad med i valpålder.

Han är inte bara champion och snygg att se på, utan har även medverkat i en film. Elaine lånade ut honom en tid för träning inför sin roll i en fransk film som heter "Nicolas le Floch". Träningen har jag hört gick mycket bra och han charmade då alla i filmteamet. Jag har sett några klipp med honom och måste säga att han är väldigt duktig.

Compay har även fått pryda en del tidningar. Bland annat så har han varit med i svenska tidningen hundsport. I hundsport nr. 9 2009 hade dem med ett repotage om barbet  och där var han med på många bilder, även Coccolina och Colleens kullsyster Che var med på några bilder.

Nu senast har Elaine Fichter blivit tillfrågad att skriva ett repotage om barbet till en fransk tidning som just nu har kommit ut och självklart låter hon Compay få vara med.

 Det är ett hårt jobb att vara mamma och man kan se att Colleen uppskattar de stunder hon får vara själv.

Även Sippan har det lite kämpigt, hon som är van vid att se till att hennes vilja går igenom. Att Colleen ens skulle komma på tanken att köra bort henne har hon svårt att förstå, speciellt när "hennes" matte står på Colleens sida.

Här Emmi kommer en ny film på valparna och man kan tydligt se hur feta dem har blivit.   

Så här kan det se ut när Colleen kommer in till dem hungriga små bestarna. Dem äter ett tag sedan somnar dem, sen äter dem och sedan sover dem. Det är det enda dem gör nu. Så fort Colleen går iväg så somnar dem. Ibland kan Colleen retas lite. Hon går in till valparna puffar på dem så de tror det är dags att äta och när alla är vakna och söker efter hennes tuttar, så går hon. Bakom sig lämnar hon dem skrikandes. Idag gjorde hon så tre gånger i rad och det bränner i hjärtat att höra dem så förtvivlade.