Nu är viltspårskursen slut. Jag tycker att det har varit kul att gå den, dock vart jag lite besviken på innehållet. Tycker att det blev alldeles för mycket snack och filmer om björnjakt och hunduppfostran och för lite om viltspår. Det bästa var att det var så trevliga människor som gick kursen och vi hade det kul ihop. Bland annat så var Monica och Wilma och Georg och Rufus med. Kursen bestod av två kvällar 18.00-21.00 teori och en heldag ute i skogen med hundarna. Vår kursledare var en älgjägare som heter Lennart.

På lördagen när vi gick spåren levererade både Colleen och Gaia. Gaias spår gick bara rakt fram, det korsade en passerande skogsväg och jag lade ca 8 meter bloduppehåll. Hon gick snabbare och säkrare än hon gjort tidigare och passerade skogsvägen klockrent. Vid bloduppehållet följde hon inte spårkärnan lika säkert utan gick lite slalom i spåret, men hon följde ändå spåret i rätt riktning. Colleen var mycket lugnare och följde sitt spår sakta men säkert. Vi såg att en skoter hade kommit dit och efter en liten bit vek Colleen av från spåret och tog upp ett annat. Vi kunde se fotspår där så Colleen hade tagit upp förarens spår. Jag kallade tillbaka henne och vi fortsatte i vårat spår. Spåret gick ut på en stig och följde den en liten bit innan det vek av in i skogen igen och det klarade Colleen av lysande. Hon gick lika säkert under bloduppehållet som resten av spåret som var blodat. Lennart sa att både Colleen och Gaia är spårkänsliga och om dem går så bra i en anlagsklass så blir dem godkända, dock så får inte Colleen byta spår så som hon gjorde. Lennart tyckte att Colleen hade bättre tempo, men personligen så föredrar jag Gaias tempo. Inte för snabbt, men ändå säkert med bra fart.

Wilma som är så duktig på viltspår gjorde även hon sitt jättebra. Rufus har aldrig spårat tidigare och han tyckte det var otäckt med blodet. Han följde spåret bra, men behövde mycket stöd från sin förare.

Jag och Georg vid brasan

Wilma, Gaia och Colleen väntar på sin tur.